Så tar små tassar sats längs gatan, skrider i mjuk trav över asfalt och försöker för land och rikes skull hålla vattendropparna stilla. Men hur mjukt jag än tassar till regnets kalla droppar stänker ändå vattnet envetet upp under magen. Förgrymmade höstregn och ännu mer förgrymmade vattenväg...För hur kan mina panterlika steg ändå omgärdas av så mycket plask. Tur att täcket i alla fall försvarar mig mot några av regnets små soldater...

Nu är jag tillbaks från min och mattes semester från bloggen. Det vill egentligen säga att matte tagit sig samman och återgått till en mer höstlik vardag bakom tangentern. Men med min blogggåterkomst har matte ådragit sig feber ve och fasa. Så kvällen kommer att tillbringas vid hennes sida som ett substitut för den bästa av vetekuddar. Jag ska med all makt fluffa runt i hennes famn så att hon håller värmen bättre.

Hoppas ni alla haft det bra i sommar!

Dagen till ära har jag haft en promenaddejt med Ebba. Gissa om jag blev glad när jag plötsligt såg hennes söta nos mellan de två sloköronen! Vi busade, tumlade och nosade, trippade och gosade, det blev en härlig tur.

Väl hemma igen tar jag min förmiddagslur och drömmer en stund om Ebba såklart...

I luften vädrar jag plötsligt kyligare vindar, träden börjar rusta sig liksom hela naturen för en hårdare tid. Små sparvar äter sig feta i stafett precis som igelkottar och ekorrar. Nu passar vi på att njuta av världen där ute, och jag rusar som inget annat busstreck medan bar mark är.

Med Nicki svepte jag längs stränderna som en nordanvind ikapp med den kyliga luften.

Hej och hå i det blå!

Egentligen har ju matte tagit lite semester från min blogg, till mitt stora förtret, men dagen till ära blir det ett inlägg ändå. För under kvällspoopet trängde jag mig på några harar som intagit en vällagad örtamiddag. Doften var fantastisk, alldelens sommarfräsch, och kanske tänkte jag, kunde det bjudas på en bruntonad efterättsärta eller så. Den erfarenhet jag hittills haft av dessa spektakulära fyrbenta har varit just de ärtformade efterätter dem lämnar efter sig. Och trots att dem, alla tre, drog åstad när jag så förnämligt närmade mig deras middagsbord (örtaängen) var dem i alla fall artiga nog att faktiskt lämna efter sig just lite efterättsärtor! Förträffliga hartokar, som för inget i världen ville stanna och beta med mig till lite av min besvikelse...nåja tackar för goda ärtor ändå...

Idag är världen där ute alldelens blöt och grå, vilket betyder att svalkan är kommen. Skönt för oss fyrbenta att få känna svalt regnvatten i pälsen. Matten har fortfarande lite blogg torka men tack och lov dessto mer Tidustid. Snart ska jag ta med henne på en joggingtur till storskogen, att rusa över stock och sten medan droppar faller över ryggen är mycket härligt. Inte en stekande solstråle så långt nosen vädrar - och sedan blir det en agility rusch eller två innan middagsluren och kvällsmaten kallar...

Inte är matten särskilt aktiv vid tangenterna nuförtiden, och som jag nämnt tidigare har jag svårt för någon tangentföring knappnålstassar till trots. Så ni får ursäkta att jag inte hälsar på så mycket hos er andra, jag har fullt upp med att ligga och lata mig i gräset om jag inte är på något sommaräventyr. Det blir till att strosa i vattnet varje dag, rusa genom storskogen eller svassa kvartererna runt i finaste följ.

Slö sträcker sig

Hussen och matten tog mig med på en inlinestur på eftermiddagen, wee vad det sög härligt i magen! Fullt ös medvetslös galopperade jag intill deras fyrhjulta skor. Högst intressant var allt dessa rullskridskor som plötsligt förvandlade hussen och mattens annars så stötiga gång till något riktigt hundelegant. Vi gled fram i graciös formation med glädje i våra blickar, men det blev inte en allt för lång tur i värmen som avslutades med en kall törstsläckare.