Hej och hå i det höstblå - efter x antal tjuvrusningar under två skogspromenader och en dagslång vistelse hemma hos Nicki har jag inte mycket till kraft kvar.

Så jag ägnar nog kvällen till att filosofera ett slag, om kloka hundskaper och korvstrategier...

Hussen och matten har tagit med sig mig och Nicki till en alldelens ny plats. Under de senaste dagarna har jag fått löpa amok längs dessa breda stränder långt hemifrån. Fantastiskt hur det har kittlat i magen när jag sträckt ut i fyrsprång eller jagat tafatt med Nicki. Nicki som blivit som pånyttfödd nu när kyligare vindar sökt sig ner efter kusten. Som en unghund tar hon i för fulla krafter och springer bara för springandets skull för första gången på mycket länge. Tack och lov för dessa vida vyer att sträcka ut på tillsammans med de bästa av vänner, när kroppen känns lite hängig och vinterpälsen börjar krypa fram. Det är som balsam fär hundsjälen...

Ikväll lutar jag mig tillbaka i soffan och nickar instämmande till de kloka ord Kasper delat med sig av (se datumet 21/9, tänk om människor vore mer som vi)

Regnet har vräkt ner mest hela dagen så till en grad att mitt regntäcke gett vika för kalla droppar. Därför har matten bestämt att jag ska få ett nytt som verkligen håller för norrländsk höst. Tyvärr var det slut i min storlek på den lokala hundshoppen men den snälla expediten skulle beställa in ett nytt åt oss. Så snart ska jag väl skrida genom diverse regnridåer som ingen annan liten regnriddare, i skinande blå regnrustning!

Sparvar lämnade marken i vild panik, svampar krossades och vitmossa ven genom luften i kaskader! Så fylldes storskogen av våra flämtningar när vi busade fram som dårar, Selma och jag det vill säga. De tvåbenta hängde med nöd och näppe med och hade inte på något vis lika graciösa fyrsprång som vi, oövervinnerliga häftiga fyrbenta...

Eftermiddagen spenderade jag i Nickis trevliga släptåg...  

Tidus väljer härmed korvpartiet; Ett parti som bland annat för frågan "korvsnärtar åt hundfolket", jag hoppas att alla ni fyrbenta där ute har röstat rosa. Med korvpartiet följer inte bara fri korvtillgång utan också allmäntillstånd som "kissa var du vill", och "rulla i vilken skit du vill"...

"Aooooo" hördes genom morgonluften när jag med matte var ute för att göra nr 2. "Vem där" undrade jag med huvudet på sned, vilken sorgesång var inte detta som genomsyrade kvarteret. Så kände jag till sist igen tonarten, det var kvarterets tuffe Frasse som satt ute på sin gård alldelens ensam och ropade på diverse hunddamer. Ett sådant meddelande går inte att ta miste på men charmar inte heller en liten herre som mig.

Senare under dagen blev det så dags för den låååånga förmiddagsvandringen tillsammans med Nicki och tvåbenta. Förutom att jag satte nosen i backen så fort jag fick chansen samt utförde både nr 3 och nr 4 så hände inte mycket. En annan fyrbent kusin dök upp ur en tunnel och jag kastade genast förhoppningsfulla blickar på denna, "leka?" men ingen brydde sig om mina söta valpögon...

Nåja, nu har det faktiskt inte undgått mig att min husses mormor ska komma på besök senare idag och då vet jag minsann att valpögonen fungerar.

Nu stormar hösten utanför dörren, kanske har jag inspirerat farfar vind att dra igång sin storhetstid som jag rusat runt ute idag. Hussen har kastat min röde boll så långt ögat kunnat nå och jag har skenat efter så att farfar vind blivit blå av avund. Nu intar jag såklart soffhörnan, det blir en vindstilla kväll från min sida...