Önskar alla två och fyrbenta en mysig adventskväll, själv har jag reserverat soffhörnan för ikväll intill matten.

Förresten har min söta syster hälsat till mig, såhär vacker har hon blivit:

-16 ute och tassarna drar sig till minnes denna fluffbens kalla tid. Skyndar mig rundorna runt men såklart med busets ljus i ögonen. Har varit på två hembesök hos söta Silla under den senaste tiden och halvhjärtat försökt bjuda upp till trotsets unghundsdans, se själva. För nu ligger jag med magen i vädret i min alldelens egen soffhörna och lyssnar på tv:n, matten fifflar med tvåbentas bestyr och hussen är borta för en stund. Skönt att fluffa i värmen när världen där ute är svart och bitande kall...

Söta grannhunden Smulan blev 13 år, och till hennes minne ylar jag sorgesånger mot månen. Vila i frid du bestämda dam som höll mig på mattan, du som satt i fönstret och spanade ut över gården som var din. Som du ständigt konstaterade dina åsikter för folk och fä och som du låg i det svala gräset och sov om somrarna...nu kan du springa tillsammans med din husse igen...

Envis och klok med glimtar i ditt öga

rultade du fram längs vår gata

om att busa tyckte du alltid föga

hellre låg du länge i gräset för lata

Du var en liten höghet där du satt

i fönstret på din gårdstron

med tydliga åsikter om ditt och datt

höll du koll på gårdens alla don

Till sist blev dina tassar trötta

någon kom om morgonen och tog din tass

hängde på kroken kopplet det nötta

och lyfte bort din kropps tunga lass

Nu är du fri lilla Smulan min vän

vi möts du och jag igen, men inte riktigt än...

- Tidus

Sötaste Silla dök upp ute på gårdsplanen idag samtidigt som jag hade fullt upp med att pussas och buskramas med tjusiga Selma. Selma försvann snart och jag och Silla tog glada i hågen våra mattar på en välbehövlig promenad tillsammans. Termometern visade -15 på dagen (och -18 nu) så vi höll ett rejält promenadtempo, eller kanske skulle jag säga bustempo. Jag stötte upp till bus efter bästa förmåga men dessa stora damer är inte alltid så lättflörtade, eller så uppfattas jag mest som en surrande fluga runt någons öron... Efter promenaden återvände vi in till värmen där våra mattar satte igång med pappersarbete och jag och Silla för det mesta tog oss små halvtråkiga tupplurar...Dock fylldes ju dessa tupplurar av de godaste kompisdofter som svävade i rummets atmosfär.

Silla doftar såååå gott....  

Nu när snön är här blir jag som pånyttfödd vad gäller allt vad bus heter. Som en furie rusar jag fram genom snön som yr åt alla håll. Knappast kan jag hålla nosen borta från backen, för det mesta går den som klistrad längs marken efter alla möjliga doftmolekyler. I vanlig ordning pratar jag en hel del med mina tvåbenta så här års, för det mesta om mina högst bestämda åsikter och en hel del annat jag anser som mina rättigheter. Därmed håller jag olika tonarter i mina gnälliga gläffs och uppstuddsiga utlåtanden beroende på vad jag vill ha. Ett gällare läte kan göra sig påminnt om jag vill busa, medan ett mörkare blir en beordran om att jag vill undgå duschen, ett ändå lite ljusare betyder att det bör serveras middag och så håller det på. Tidus Clim en sjungande hund från norrland (inte från nya guinea) i bestämdhetens och uppkäftighetens tonarter, men ack så mild.  

- 12 har termometern klättrat upp till de senaste dagarna. Just nu yr snö och blåst utanför fönstrena medan jag kurar i köksbädden...Under förmiddagens strapatser åtog jag mig rollen av jakthund. Som en pil ven jag in under en gran och ut på andra sidan rusade två fasaner fram! "Fasaner" utbrast matte förvånat, dessa ståtliga fåglar hör ju liksom inte till vår norrländska fauna, men lika frestande var det att springa efter dem för det. Tyvärr blev det inget fjäderfä för mig den här gången, ingen hare heller för den delen...trots att jag satte nosen i backen, som en stövare i miniatyr, efter alla harspår hittade jag aldrig fram till någon harpalt...Älgen då? Den gamle rakaren har inte behövt vinterflytta närmare vårt bostadsområde ännu. Men jag väntar att han ska dyka upp i slutet av december, början av januari någon gång och tugga bark från diverse villaägares buskar precis som han brukar. Då minsann blir det andra spårbullar...

Nu är han här och det med besked, kung Bore stormade hotfullt över landskapet på förmiddagen, isande vindar svepte över vattnet...

Kylan ven genom märg och ben, men det glömde jag givetsvis för det mesta bort eftersom jag rusade över den vita vidden...