Till min stora fasa så har jag fått höra att söta Ebba är i skåne! På helt fel sida om landet det vill säga. Det är ju helt fel att hon inte håller till ett stenkast bort som hon brukar, för vem orkar kasta en sten till skåne?

Matten har tagit med mig lite extra till tant Nicki och dessutom har jag fått hälsa på söta Silla för några dagar sedan. Inte för att det kompenserar helt och hållet men ändå...Undrar om Ebba hör mig ifall jag sjunger till henne under fullmånen...?

Matte har uppdaterat sin portfolio med det välbekanta mopsansiktet - Det är inte din Mollie Kasper, men kanske någon släkting.

Hur tur har jag, för nyligen stötte jag på söta Ebba igen under en förmiddagspromenad i solen. För övrigt har husse ökat på promenadfrekvensen med mig till min stora lycka. Som han busar och aktiverar mig med ständig fart och fläkt. Under dagen har han övertygat mig om hur stor, stolt och duktig jag är genom att ge mig mod att trippa över den plogade svarta tjocka isvägen. Det går nämligen en isväg längs älven som en traktor plogar upp för skridskoåkare. En väg jag upplevt som lite läskig tidigare där den gapar kolsvart och ishal under tassarna. Men med hussens goa pepp tog jag mig över den helt utan hjälp fram och tillbaks. Favvohussen och jag!

Under den vackra vårvinterdagen har jag, inte nog med mina utsträckningar längs isvidden, fått massage! Hussen och mattens egen massör, som i synnrhet masserar häst och hund tog sig an min ståtliga kropp. Efter en stunds skepticism började jag så slappna av och halvt om halvt somnade jag medan hon löste upp en sträckning som suttit innanför mitt högra lår/ljumske. Resten av dagen har jag verkligen degat nöjd och mjuk i kroppen...

När jag galopperade fram över isvidden under gårdagens förmiddag vädrade jag en söt doft i den milda luften. Och vem syntes då längs horisonten i fjärran om inte Ebba. Sådan lycka som spratt till i min kropp, och sådan förväntan som steg i mina ögon. Tills vi möttes nos mot nos och dans och lek blev nu.

Äntligen gör matten rätt, hon har skärpt sig och valt rätt motiv, dock är det lite halvbra kvalité på fotot;

Om någon annan kusin där ute vill bli avporträtterad så utför matten sådant, här kan ni läsa om det.

Som återuppstådd kan jag idag meddela en bloggåterkomst. Dagarna har blivit varmare liksom mitt sinne, så fort en löptikdoft når min nos skruvar jag på mig som en blänkande prålig hingst i solljuset. För som solen skiner på min rygg och våren tonar upp sig i mitt sinne. Nu kan den inte vara långt borta.

På tisdag fyller min älskade Nicki vän 11 år. Då är det minsann dags för tårta och vovvemys. Förresten har jag kastat en rejäl mängd blängande blickar på slöa bloggmatte som bara pluggar och målar hela dagarna.

Till min uppfödares människovalp kan jag också meddela att jag minsann blir både tuffare och starkare för var dag som går, men med mer förstånd.