Inte mycket men en liten inblick...

Smyger runt som en tiger i gräset, isen bakom mig kyler fortfarande men nu är snart grönskan här...

Snurrar in allt möjligt i munnen, smakar, frustar, nosar, fräser, spottar och rusar. Våren spritter i kroppen så jag blir alldeles yr. Under eftermiddagssvängen stötte jag på herr Mozart, kvaterets absolut mest flegmatiske hund. Där han liggandes föregick med gott exempel inspirerade han mig till samma sak och det slutade med att vi låg och smakade på våren medan våra människor pratade en stund. Härma Mozart är en bra lek tycker matte, för Mozart håller sig alltid i det gentlemannamässiga skinn han besitter.

Vad händer egentligen, nåja jag får helt enkelt finna mig i nuvarande bloggläge och helt enkelt erkänna min blogg som en total nästanblogg. Hur som helst så fortsätter hussen alltmer att ta med mig ut, om de inte är både hussen och matten som följer mig på promenad. Solen skiner underbart varmt och nu är nästan varenda snöberg ett minne blott. Marken luktar så konstigt gott att jag sicksackar mig gatorna fram, förresten har jag nu alltså tillgång till glömda stigar som tittar fram där snön gömt de sedan i höstas.

Sedan sist har jag charmat både Ebba och Selma i vanlig ording. Vilka stilfulla danser vi bränner av, skulle platsa på vilket broadway som helst. Dessutom har jag fått hälsa på en ny familjemedlem, en människovalp som matten är moster åt. Att stöta på en människa som är tre äpplen hög, det vill säga i min egen storlek, trodde jag inte var möjligt.

Ujuj vad matten slarvar med min blogg, men hon ritar en hel del numera vilket bloggtiden går åt till, om hon inte kliar mig på magen. Tänkte bara meddela att Ebba kommit hem igen för ett bra tag sedan nu. Jag har hunnit pussa henne välkommen hem med lite dans och känner med det att världsordningen återställts. I morgon är hussen ledig och han har lovat att ta mig på en bustur, det blir aldrig så spännande att promenera som med hussen. Som han hittar på lagoma utmaningar för mig, och så kvick han är i vändningarna, nästan som en av oss fybenta minsann.