Nu ligger jag intill, med stora tindrande ögon och blickar som tröstar och värmer när matten är febrig och trött. För när hon fryser kryper jag närmare, lägger huvudet i hennes famn och tittar fint på sned. Då känner jag i kroppen hur hennes hjärta hettar så att det bränner under mina trampdynor...och när hon tittar tillbaks på mig säger hennes ögon tack - jag älskar dig, och så skaldar hon för mig;

Fina Tidus clim som får hjärtat att dansa,

ögon att stråla och hoppet att lysa,

Närhelst du leende mot mig svansa,

och kommer till min famn för att mysa

Då ler du mot mig på hundars vackra vis,

jag viskar till dig att du är min vän alltid,

mitt hjärtas stora värme ett kärlekens pris,

en som skänker mig gåvan av nuet i frid

- matte

Ute slår regnet hårt i backen

fyller alla gropar och hål med vatten,

myrorna gömmer sig djupt i stacken

och fåglarna kurar i träden för natten

Åskan mullrar hotfullt långt bort

och himlen skymmer i mörk ton,

inget där ute finner sig torrt

om det inte göms i varma bon

Men inne i soffhörnor glimtar varma pälsbollar

eller tassar i vädret och slöa svansar

små väsen som väljer vad som värme vållar,

ligger på rad i fluffighetens kransar

- Tidus Clim

Hit och dit ränner jag längs skaren

Grinar flinande mot solen och vårflärden

Nosar i hundra knyck efter haren

Vet att jag med min lilla del äger hela världen

Mina små tassar kastar mig fram

Upp och ner flyger jag genom skogen

Slingrar mig slalom mellan sten och trädstam

men håller mig också nära flocken jag är trogen

För där är en liten hund trygg i kropp och själ

Att få nosa vildmarken runt med goda vänner

inger stolthet, mod och sinnets väl

men också avslappning utan att hjärtat spänner

När två ögon blir fler

och vi glider fram i en hjärtats formation

så mycket mer vi ser

sittandes på vänskapens tron

- Tidus Clim

Bissingarna forcerar just nu en stackars tuggpinne, en efterätt såhär på maten och dagens eftermiddags runda. Och medan jag tuggar pinnens öde till mötes försvinner tid och rum, rinner ut i pinnens smaskiga konsistens som absorberar omvärldens alla händelser. Vulkaners kaskader av aska, jordbävningars efterdyningar och flygtrafikens omtalade förseningar, alla ryms dem i en strimma lufttorkad hud...

Nu är det dags att sova för ikväll. Sömnen som är så värdefull för en liten hund, den som sveper små tassar till vackrare platser utan den hårda gatans bekymmer. Platser där dofternas färger lyser starkare och hjärtan alltid rymmer hundsläktets goda vilja. Och i drömmens varma famn finner jag också husse och matte, sittandes leende intill. Tacksamma över min självklara närvaro, mitt rusande busande, mitt retsamma trotsande, men också min följsamma livsglädje, mitt gränslösa hjärta och min uppenbara visdom. Jag ger, utan en tanke på att få, och på så vis ger jag mina människor insikt.

My goal in life is to be as good of a person my dog already thinks I am

- unknown

Ute rusar farfar vind mer rasande än han varit på flera månader. I någon form av maskopi med kung Bore kastas nu snö i sådana mängder över landskapet att de gågna dagens promenader mer liknat bergsbestigning. Och trots min tjocka päls och min energisnåla kroppsbyggnad tog dessa strapatser hårt på mina krafter...så för nu drar jag mig tillbaka på soffdivanen, i väntan på att vädrets makter ska mildras med en stilla snöbön;

"Ärade vädrets herdar, ni som upprätthåller milt och hårt i den cirkel som utgör naturen, ni som driver vila över de åldrade året. Lätta era hårda slag mot mjuka hundars nosar, Strö era glittrande leenden över de vilda djurens ryggar, och stilla luften för små fåglars trötta vingar. O ni ärade vädrets herdar hör mig, en liten hund med inte annat än de mjuka steg jag ödmjukast erbjuder längs den väg ni lagt av snö. Bli stilla..."

Stor del av dagen har mina tassar förmedlat till mig, tsar av allehanda inomhushyss, att någon promenad inte kunnat utföras till vintervärlden där ute. - 28 grader är långt under mina tassars värdighet, (dock hunsade jag dem till lydnad för en kort nr.2 i första bästa driva)...När jag ändå är så utelämnad till mitt huvud med tillhörande påhitt kan jag väl delge er av den visdom jag i stora portioner rymmer i min till synes lilla förpackning.

Ni förstår att vi vovvar inte vet någonting om det mänskliga fenomenet vinst, förstaplacering eller på något annat vis begreppet "förmer" i relation till överhuvudtaget någonting. För med fyra tassar på jorden står vi stadigare än de flesta av er som inget annat än tysta lärare. Med budskap om att vi springer för springandets skull, leker för lekandets skull eller på något annat vis avancerar vår omgivning för nöjet i rörelsen. Hur vi rör oss för känslan av den frihet som följer med vägen som mål, det vill säga springandet för springadets skull, inte för vart det tar oss i förhållande till någon annan. Och därför kan vi också älska villkorslöst, blinda för vad som ligger bortom horisonten men medvetna om nu.

Har för inte så länge sedan tagit mig helskinnad in i värmen igen efter en snöstorm i klass med flygande småspik. Men som trogen följeslagare är det bara att trippa på bredvid den utvalda människan i ur och skur. Vilket drar mig till minnes berättelsen om Hachikō som min kära hundmamma brukade viska mig till söms med...