- 12 har termometern klättrat upp till de senaste dagarna. Just nu yr snö och blåst utanför fönstrena medan jag kurar i köksbädden...Under förmiddagens strapatser åtog jag mig rollen av jakthund. Som en pil ven jag in under en gran och ut på andra sidan rusade två fasaner fram! "Fasaner" utbrast matte förvånat, dessa ståtliga fåglar hör ju liksom inte till vår norrländska fauna, men lika frestande var det att springa efter dem för det. Tyvärr blev det inget fjäderfä för mig den här gången, ingen hare heller för den delen...trots att jag satte nosen i backen, som en stövare i miniatyr, efter alla harspår hittade jag aldrig fram till någon harpalt...Älgen då? Den gamle rakaren har inte behövt vinterflytta närmare vårt bostadsområde ännu. Men jag väntar att han ska dyka upp i slutet av december, början av januari någon gång och tugga bark från diverse villaägares buskar precis som han brukar. Då minsann blir det andra spårbullar...

Nu är han här och det med besked, kung Bore stormade hotfullt över landskapet på förmiddagen, isande vindar svepte över vattnet...

Kylan ven genom märg och ben, men det glömde jag givetsvis för det mesta bort eftersom jag rusade över den vita vidden...

En vacker höstdag har jag visat vägen för två och fyrbenta i den åldriga skogen...

Som fåglarna sjöng för mig i den väldiga skogssalen med strålkastare längs marken...

Dem visade mig, med sina söta röster, precis åt vilket håll vi skulle gå...     

Och mattes ögon tindrade extra vackert i solljuset varje gång hon kastade sina blickar på mig...  

Kanske, tänker jag utfluffad på ryamattan, har min blogg faktiskt blivit en någon gång i veckan blogg. Men å andra sidan är det bättre än en aldrig blogg. Hur som helst är jag lite halvt i tokvett utan någon som helst etikett såhär under denna högst kliande vinterpåpälsningsperiod. Efter förmiddagspromenaden hoppade jag upp i soffan och rullade mig så att prydnadskuddarna flög åt alla håll och kanter tillsammans med diverse filtar och hårtussar. Matte gav mig onda ögat och hämtade ett av hushållets monster för att suga upp min vacka soffmarkering, men lika glad var jag för det för att inte tala om yr i mitt clementinhuvud. Min blick skvallrar om det värsta av busiga trotserier nuförtiden, det kryper i huden, pirrar i magen och kittlar i nosen - höstsuset gör mig som förbytt...

Skräpmatte bara skriver och skriver, men inte i min blogg minsann. Efter att ha gett henne en hel del onda bloggögon intar jag nu sofföhörnet för vidare filosoferande. Trots att inget av mina högst kloka funderingar syns till något här...

Nåja, för den här ynka gången kan jag i alla fall meddela att jag rusat den vackra stranden runt under förmiddagen, med bästaste Nicki. För att inte tala om vilken underbart solig höstpromenad som avlöpte under gårdagen - med bland annat sötaste Ebba i solskenet ...

Nedan följer lite av dagens äventyr:

Den här gången lyckades vi sitta fint

Men bara för en mycket kort stund...

Sedan gjorde jag mest som min förebild Nicki gjorde...

Till min stora lycka fick jag ansvar (tillsammans med diverse tvåbenta) för den söta damen Ebba under eftermiddagsrundan i skogen, jag blev som vanligt alldelens yr i trasorna av söta Ebbas närvaro. Nicki hängde såklart också på som allas vår "hundmamma". Och som jag och Ebba rusade, kulle upp och kulle ner ven vi fram tillsammans - trasselsudd och kortbent,...

Sedan ville matte fota oss när vi "satt fint", men vi hade annat att tänka på - som det här högst intressanta tallbarret...

...tallbarrstokig Tidus...  

Jag har fått ett utökat smakförråd av hussen och matten, en mustig ripgryta har anrättats till brinnande ljus i höstmörkret och självklart serverades även jag en egen vovvebuffé. På ett silverfat lades kronan på verket, själva riphjärtat. Behöver jag säga att det formligen exploderade av smaker i munnen på mig...GOTT!

Kanske gjorde jag honom lite sur igår, kung Bore det vill säga...eller så är det i sådana här sammanhang man uttrycker det; "när man talar om trollen". För när jag låg som bäst och fluffade i soffan igårkväll stormade det till ordentligt utanför fönstren. Farfar vind knackade illsket på rutan och när jag och matte tittade ut såg vi hur det snöade (!) Jag borrade ner huvudet djupt i filten efter den åsynen, och snart drömde jag mig bort över vintervita isvidder...